Varför?

Jag kom på att jag inte har förklarat varför jag försöker gå ner i vikt.

Jag har alltid varit "den stora tjejen" och till och med blivit kallad det bakom ryggen, men jag har inte brytt mig. Däremot så kände jag mig inte själv bekväm i mig själv. Så på höstterminen på sista året på gymnasiet så skrev jag in mig på viktväktarna. Där lärde jag mig hur stora portionerna ska vara och hur man lägger upp en måltid och hur viktigt det var med motion.
Mitt problem var att jag åt mat för minst två personer och att jag aldrig kände mig nöjd, jag åt alltid tills godiset jag köpt var slut och så. Spara gick inte.
Under hösten med viktväktarna så bantade jag aldrig. Jag började springa och jag åt nyttig mat med mycket grönsaker. Det gjorde att jag gick ner och var för första gången nöjd med min kropp.

Sen så var det studentskivor och stress inför alla sista inlämningar och födelsedag och student, så några kilon kom tillbaka, men jag brydde mig inte så mycket.
På studenten skadade jag foten (finns bild på min inlindade jättefot under bilder i menyn) vilket gjorde att jag inte kunde gå på nästan en vecka och sen tog det lång tid innan jag kunde träna.
Efter att gymnasiet var slut hamnade jag också i en depression eller svacka (vet inte vad jag ska kalla det) så jag satt bara hemma, träffade nästan inga, sökte jobb letade utbildningar. Jag var så rädd för jag visste inte vad jag ville, vad skulle jag göra nu?

Under sommaren och hösten efter gymnasiet så tröståt jag väldigt mycket. Vilket ledde till att jag gick upp över 10 kilo på ungefär ett halvår. Det är dom klorna jag nu försöker bli av med och så försöker jag bli mer hälsosam.