Irriterad

Ibland blir jag så galen på min familj! Eller ofta... Mamma kom hem helt surig från jobbet, bara suckade och lät som att man krävde massor bara man försökte prata med henne! Sen vid middagen som vi alltid måste sitta och äta i köket vilket jag tycker är jättetråkigt! De sitter och äter lövbiff bland annat och jag uttråkad som jag är sitter och tittar på den och kommer att tänka på att det ser precis ut som skosulor, de jag såg när jag va på besök med skolan i ett konsentrationsläger i Tyskland. Självklart säger jag det högt, vilket jag antalgligen inte borde ha gjort eftersom mamma är snabb att snäsa till mig att jag minsan inte kan få dem att bli vegetarianer av att säga sånt.

Hon är alltid så elak och klankar ner på mig för att jag inte äter kött! Som när Mattias och jag satt och diskuterade olika grönsaker i köket en dag kommer hon infarandes och bara skrek att kött är jätteviktigt. Det fastän vi inte ens hade nämnt kött...
Det konstiga är att det va hon som började kalla mig vegetarian. Jag kallade mig själv aldrig vegetarian, utan jag drog bara ner mer och mer på köttet efterom jag kände att jag varken mådde bra fysiskt eller psykiskt av att äta det. Jag sa bara att jag undvek kött.

Visst mamma och jag har inte så bra relation eftersom hon alltid bara spenderar tid med min lillasyster, men hon behöver väl inte alltid klanka ner på mig!

Ledsen för det långa tråkiga inlägget men jag behövde skriva av mig...